Werner_m_katt.jpgGrupp 3 - Författare Werner Aspenström


Werner Aspenström

Vi på Bergaskolan och Kyrkskolan har ingått i ett samarbete med varandra. Vi skulle skapa en wiki om en viss författare, vår grupp blev tilldelad författaren Werner Aspenström. Det var lite extra speciellt för oss, eftersom han var född i Torrbo, Smedjebacken.
På denna sida kommer du att finna fakta, och våra tankar om Werner och hans dikter.

Bakgrund/Familj

Karl Werner Aspenström föddes 13 november 1918 på en gård i Torrbo söder om Smedjebacken. Strax efter hans födelse dog hans far, fadern som aldrig tidigare varit sjuk, dog som en fluga i spanska sjukan. Modern blev då lämnad med sina tre barn, två söner och en dotter. I boken ”Bäcken” beskriver Aspenström sin barndom.

Werner gick under sex år i folkskolan i Stimmerbo. Han var aktiv i föreningslivet och var medlem i en esperantoklubb. Vid sidan om allt skolarbete så arbetade han bland annat i skogen, som dödsgrävare och hjälpte även hans bror Albin att köra lastbil. Werner inledde sitt skrivande redan under tonåren genom att skriva dikter hemma i stugan.

När han var 18 år började han på folkhögskolan i Sigtuna där han studerade under två år. När han kom till folkhögskolan i Sigtuna fick han för första gången se ett sådant stort bibliotek och chockades av mängden olika böcker. Efter att ha vunnit pris i en diktuppläsning i skolan så började han medverka i skoltidningen. De första dikterna i tryck publicerades i folkhögskolans kamratförenings tidskrift, kallad för Sigtunaringen. På folkhöskolan mötte han bland annat poeten Bertil Malmberg som han var mycket intresserad av. Aspenström skrev en trebetygsuppsats i litteraturhistoria och den handlade just om denna Malmberg. Senare utgav han även en biografi om Bertil Malmberg. Han tog studenten via korrespondens år 1941 vid Enskilda gymnasiet i Stockholm. Skolans rektor var ett stort stöd för Werner, vilket betydde mycket för honom. Efter skolgången behöll de kontakten i många år. Senare vid Stockholms högskola läste han bland annat kyrkohistoria, filosofi och litteraturhistoria.

Han var medlem i redaktionen för tidskriften "40-TAL" och medverkade även som kritiker och debattör i andra tidningar och tidskrifter, bland annat i Aftonbladet. Men han var även en krönikör i Expressen. Det var år 1943 då han mötte sitt liv kärlek, Signe Lund. De möttes ute på djurgården i Stockholms skärgård på en ö kallad för Kymmendö. Där tjänstgjorde Werner som ungdomsledare och träffade henne som var en konstnär. De gifte sig och fick senare 2 barn tillsammans. Kymmendö och likaså Torrbo, men även Stockholms Söder där han bodde under sina vuxna och äldre dagar blev mycket viktiga i hans dikter. 1981 blev han invald på Svenska akademiens stol nummer tolv, men avgick åtta år senare. Werner avled i cancer 1997 efter en mycket svår tid. Han hade då varit en flitig diktare i femtio år och hade gett ut 37 olika titlar inom många olika genrer. Förutom lyrik hade han även skrivit prosaböcker av självbiografiska drag, ett flertal essäsamlingar och dramatik såsom i teaterstycken. Han skrev även en barnbok, "Den gula Tassen" och handlar om det djuret Werner ofta blir förknippad med, Katten.
(9c)


Karr​iär
Aspenström kom alltså till Stockholm 1940 där han i början såg sig vilsen i storstadsmiljön, och samtidigt kände ett stort behov av att uttrycka sig själv. Werner tyckte om musik, och kunde spela både gitarr och orgel. Han var också intresserad i teater, men så småningom började han skriva mer och mer och anslöt sig till 40-talsgruppen. 1943 debuterade Werner med sin diktsamling "Förberedelse", men enligt honom själv lyckades han inte med något förrän med "Snölegend" som gavs ut 1949. Mellan -43 och -49 gav han också ut novellsamlingen "Oändligt är vårt äventyr", skriven 1945 plus "Skriket och tystnaden" som han skrev 1946.
När han skrev "Snölegend" inspirerades han av den tidens bästa experimentella diktare, och idag är han en av de mest lästa och omtyckta poeterna i landet. Dessutom är han översatt till bla. engelska och polska.

Aspenströms skrivstil är utvecklad mot en enklare stil med natur- och tankepoesi. Han skriver dolt med humor och finurlighet, tillsammans med melankolisk och undergångsstämnig poesi. I både hans dikter och noveller finns stora kontrast mellan det stora och det lilla, dubbeltydligheter och existensfrågor, ofta jordnära men samtidigt långt borta. Som sagt hyste Werner uppskattning för dramatik och skrev inte bara för dikt och prosa, men också för scenen, Televisionen och radioteatern. 1969 sändes pjäsen "Stjärnan" som han skrev ett år tidigare med Toivo Pavlo och John Elfström i rollerna. Dramatikern Staffan Westerberg satte upp Werner Aspenströms pjäser på Dramaten och utförde även hans pjäs "Väntarna" på Stockholms stadsteater år 1976. I september 2003 startades "Wernerteatern", en förening som vill sprida kännedom om Aspenströms dramatik.

Werner Aspenström har 1981 varit medlem i den Svenska Akademien där han satt på stol nummer 12, men i 1989 uppstod en kontrovers i Svenska Akademien där de iranska mullorna förklarade en dödsdom mot författaren Salman Rushdie. Vissa ledamöter i Akademien ville att resten av medlemmarna skulle ställa sig bakom Rushdiefrågan om att rädda Salman. Dock är en av Akademiens principer att de aldrig ska ingripa i politiska frågor, så inget hände. I protest mot detta lämnade Kerstin Ekman och Lars Gyllensten Akademien. Werner Aspenström lämnade också några månader senare, dock av personliga skäl enligt honom orelaterade med Salman Rushdie-affären.

Diktsamlingar:
Förberedelser 1943
Skriket och tystnaden 1946
werner.jpg
En yngre Werner Aspenström

Snölegend 1949
Litania 1952
Hundarna 1954
Dikter under träden 1956
Om dagen och natten 1961
Trappan 1964
Inre 1969
Under tiden 1972
Jordvagga - Himmelstak (kommenterat dikturval) 1973
Ordbok 1976
Tidigt en morgon sent på jorden 1980
Sorl 1983
Det röda molnet 1986
Varelser 1988
Enskilt och allmänt 1991
Ty 1993
Israpport 1997

Prosa:
Oändligt är vårt äventyr (noveller) 1945
Förebud (berättelse) 1953
Bäcken (biografiska berättelser) 1958
Motsägelser (essäer) 1968
Sommar (Om naturen, människan och tidens gång) 1968, utvidgad 1977​
(9c)

Utmärkelser/priser

Svenska Dagbladets Litteraturpris 1949
Övralidspriset 1958
Bellmanpriset 1959
De Nios stora pris 1967
Tidningen VI:s Litteraturpris 1967
Signe Ekblad-Eldhs pris 1968
Litteraturfrämjandets stora pris 1969
Bellmanpriset 1980
Carl Emil Englund-priset 1984
Harry Martinson-priset 1990
Pilotpriset 1991
Aniara-priset 1992
Nils Ferlin-Sällskapet 1995
(9c)

Bildspel


Källor

Litteraturberget
Dramadirekt
Bibliotek Värmland

Våra diktanalyser