Carl_Michael_Bellman.jpg


Carl Michael Bellman

Det Förbluffande Stockholm:
89619947_FmrC3rmy_g7.jpgSolen smyger försiktigt upp bakom den ståtliga Maria kyrka. Det stora hamnområdet och dess otaliga textilindustrier vaknar sakta till liv. Vid havets stilla horisont skymtar alldagliga handelsfartyg med den svenska järnmalmen ombord, som lugnt påbörjar sin färd runt världen. Då det blivit en aning ljusare kan man skymta de vackra herrgårdarna och dess rymliga, blomstrande trädgårdar, precis som man kan skymta de tätbyggda, mindre charmiga, vita trähusen med tak av den mycket brandfarliga grästorven. Innanför dessa kalla väggar trängs enorma, utfattiga barnfamiljer som kämpar med mat för dagen och alkoholproblem. Samtidigt rymmer stenhusen på gatorna och gränderna intill boskap och husdjur på de trånga bakgårdarna, där människorna bor i de hoppackade flervåningshusen. Precis som väggarna i dessa hus, utstrålar många av dessa människor en djup kyla som även under de varma sommardagarna finns där. I de hundratals små gränderna trängs försupna människor medan känslan av förtvivlan och hopplöshet sakta omsluter varenda människa som är modig nog att passera.

Då man kommer närmare stadens hjärta och ut på de minst sagt dåliga kullerstensgatorna, hänger doften av avföring tung i luften, då människorna i de omgivande stenhusen slänger ut det på gatan. Där bildas det sedan en mycket ovälkommen gyttja. Innanför de små fönstren trängs bleka, utmagrade människor med insjunkna, trötta ögon. Kanske har de, som så många andra, drabbats av magsjukan som det orena vattnet i Stockholms brunn sprider. Längs de bredare gatorna, kantade med eleganta villor, strövar adeln omkring med sin överlägsna blick. De vita perukerna glänser i solskenet och de överflödiga krinolinklänningarna dras med av vinden. Från deras läppar hörs dova, missbelåtna viskningar om den nye kungen Gustav III, med rädsla för att förlora den status de tycks inneha i samhället. Även i denna, elegantare, del av Stockholm livnär sig de motbjudande lukterna som driver in från resten av staden.

Alltmedan dagen går och solen färdas sin vanliga bana över himlen, klämtar kyrkklockorna en gång varje timme. De rytmiska slagen vibrerar i luften av den kristna andan, men då mörkret anländer försvinner den och ersätts av de förtvivlade människornas ångest. I detta nu går ägarna till krogar och pubar omkring och tänder de ljus som ska leda de försupna människornas vilsna själar genom natten. Människor samlas innanför väggarna på dessa boningar. Män som kvinnor, fattiga som rika adelsmän, även en del barn kan skymtas i ett och annat hörn. Adelsmännen placerar sig i vanlig ordning runt det största bordet i rummet, och väntar otåligt på den respekt och ödmjukhet de är vana att bli bemött med. Helt oförberett öppnas en dörr och in kommer en man i knästrumpor, långrock, korta blå byxor och vit peruk. I handen bär han en luta. Han stegar vant in i mitten av rummet och börjar spela sina trevligt diktade melodier. Människorna samlas omkring honom och snart dansar de lättklädda damerna till de välbekanta tonerna. Efter ett tag sätter de sig ner vid de små borden runt om i rummet och försöker fånga männens uppmärksamhet. I dessa tider är äktenskapet inte av större värde i mångas ögon, och inte ens adelsmännen och deras auktoritet kan motstå. Medan tiden går och kvällen blir till natt gör alkoholen sitt jobb, och människorna väsnas och blir allt vildare. Vid det här laget har människorna glömt vem som anses högre aktad och adelsmän dansar arm i arm med människorna som tillbringat dagen i gränderna. I själva verket skiljs dessa människor endast åt av materiella ting, för alla dricker de för att kväva sin ångest.

Så gryr dagen och solen fortsätter sin bana över himlen…

Om en utomstående person reste till Stockholm i mitten på 1700-talet, skulle han eller hon troligen beskriva Stockholm på det här sättet. Samhället stod på randen till en bottenlös ravin, människorna hade bekymmer, större delen av dem söp tills de svimmade av. Adeln var mycket missnöjd med den nye kungen, då han flera gånger handlade mot deras vilja (vilket även slutade med att kungen blev skjuten den 16 mars 1792 av en adelsman). Och mitt i allt detta levde Bellman, han som spred glädje med sina melodiska dikter och sånger.





Carl Michael Bellmans biografi.

Bellman föddes den 4 februari år 1740 i Maria församling i Stockholm. Han växte upp på Söder i Stockholm, vid den gatan som idag bär hans namn. Fadern, Johan Arndt Bellman, var ämbetsman, och modern, Catharina Hermonia, dotter till kyrkoherden i hemförsamlingen i Maria.
Carl Michael fick en religiös uppfostran i gammalluthersk anda. Det lär ha hållits religiösa sammankomster i hemmet där bekanta till familjen deltog. Carl Michael var det första barnet i familjen, men hans mor födde även 14 syskor till fast 7 av dem dog redan som barn. Som sexåring började han som privatelev i Maria skola.
Bellman älskade musik. Han fick en cittra av sin farfar och på den spelade han när han kunde. Vad han inte gillade var matematikundervisningar. Han förstod inte alla tecken, regler och sådana saker som informatorn försökte lära honom. Språk tyckte han var mycket roligare. Han lärde sig både latin, franska, engelska, tyska och italienska.1236581072_resized.jpg
Då Bellman var fjorton år fick han feber, och i feberyran började han tala allting på vers. Föräldrarna förstod då att han har en litterär begåvning och låter sammankalla familjens bekanta till ett rådslag. Vid detta utses en ny informator vid namn Claes Ludvig Ennes. Som elev är Bellman mycket duktig. Redan som femtonåring författar han flera "bref och Poesier" och gör översättningar av psalmer från flera språk.
Carls pappa försökte, som alla andra, att bli rik på affärer, men tyvärr blev det precis tvärtom. Många av deras vänner gick i konkurs, och även Bellmans familj låg i riskzon. Carl Mickael blev då tvungen att söka ett arbete.
1757 får han som sjuttonåring en provanställning vid Riksbanken, men han får inget betalt. Han skulle lära sig arbeta först, men nu är det ju det där med matematiken. Året därpå ger han upp och skriver in sig vid Uppsala universitet.
Visst var han inskriven i Uppsala, men finns inte med på närvarolistorna på en enda föreläsning. I stället bestämde han sig för att träffa flickor och dricka, och han drack tillsammans med kompisar från en morgon till nästa morgon. Det är mycket roligare, eller hur? Men problemet var att det kostade, och pengar hade han ju inte, så han åker hem igen.
Han sökte då nytt arbete på banken. 1759 ställs Bellman inför Riksbankens förhör i räknekonst. Hans kunskaper i matematik och bokföring visade sig inte vara alltför imponerade men han blir ändå godkänd och blir i juni anställd som extraordinarie, fast utan lön. Vid den här tiden spelar han nu cittra på ett ojämförligt sätt och ger även lektioner på instrumentet.
I Uppsala lärde han känna andra rikemanssöner. När pengarna tog slut för dem, lånade de bara nya. Detta höll naturligtvis inte hur länge som helst och tillslut har de skyhöga skulder, och hotas av fängelsestraff.
Bellman och hans elva vänner kom fram till en snabb lösning, de fick tag i pass så de kunde fly till Norge och få tag på lejdepapper. Bellman och hans elva vänner kom fram till en snabb lösning, de fick tag i pass så de kunde fly till Norge och få tag på lejdepapper. De fick sina papper och kunde snart komma hem igen, men skulderna var ju kvar och väntade på dem. För Bellmans del var det 18 000 daler(en arbetare tjänar ungefär 200 till 300 daler om året!) som väntade på att betalas. Banken som Bellman jobbade vid undersökte honom och började forska i händelsen.
Bellman fick skulden för att ha lurat de andra i fördärvet, och då förstod att han skulle bli uppsagd.
Bellmangatan i Stockholm

Bellman och hans elva vänner kom fram till en snabb lösning, de fick tag i pass så de kunde fly till Norge och få tag på lejdepapper. De fick sina papper och kunde snart komma hem igen, men skulderna var ju kvar och väntade på dem. För Bellmans del var det 18 000 daler(en arbetare tjänar ungefär 200 till 300 daler om året!) som väntade på att betalas.
Banken som Bellman jobbade vid undersökte sina honom och började forska i händelsen. Bellman fick sedan skulden för att ha lurat de andra i fördärvet, och då förstod att han skulle bli uppsagd.


Det är inte bara Carl som har otur. Pappan går i konkurs och familjen tvingas flytta ut till landet. Året efter flytten dör båda föräldrarna. Vännerna som är kvar i Stockholm saknar honom. De ordnar ett arbete åt honom och snart är han tillbaka till nöjeslivet.
external image okt00_944.jpg

Nu börjar en ny tid för Bellman. Plötsligt började alla bjuda han på deras fester. Tidigare har han gjort det för att tjäna några daler, och tydligen har ryktet spridit sig att han är bra. I nöjesliv är det också viktigt att skratta och lyssna på bra dikter därför vill man att Bellman ska skriva verser åt dem. Det gör han faktiskt, men lönen är inte speciellt stort: ibland är det ett mål mat, en sup eller även en slant. Båda är nöjda och glada.
Så småningom börjar han uppträda på krogarna och skriver visor, hans huvudperson blev bortgångne Fredman, en mycket urmakare som supit både hus och pengar, och som alla i Stockholm känner till.
Bellman instiftar på skoj en Bacchi orden, där man bara får vara med om man hittats full i rännstenen minst två gånger. Medlemmarna i denna orden får vara med i hans visor och deras namn blir odödliga. Förutom Fredman finns där bland andra Mollberg och fader Bergström, fader Movitz och så Bredström, som bara sett solljuset genom en flaskbotten. Även kvinnor får vara med i visorna. Ulla Winblad är mest känd.
Nu är Carl mycket upptagen med sitt nya jobb. Han skriver allt som rör sig i Stockholm. Ingen liten händelse kommer förbi honom, han vet allt. Det är både roliga och sorgliga historier han skriver om. Samtidigt umgås Bellman nu mycket med Lissander och antas också uppvakta hans dotter Ingrid Margareta, som ibland utpekas som hans fästmö. Han är en ständig gäst i deras hem. Bellman har nu kommit flitigt igång med sina dryckesvisor och även bibelparodierna börjar växa fram. Dessa framför han till stort nöje i det Lassanderska hemmet för vänner och bekanta.
Även överklassen får upp ögonen för Bellman. Man vet redan att han är fattig men samtidigt mycket duktigt. Kungen Gustav III föreslår att han ska ge Bellman lön som hovpoet. Istället ger han honom en summa pengar varje år ur sin privata kassa. Så småningon får Bellman också en tjänst i det nya Kungliga Nummerlotteriet. Där arbetar han en kort period eftersom allt är för tråkigt och han ger halva lönen till en annan som gör arbetet åt honom.
Bellman börjar synas allt oftare vid hovet. Han skriver visor till kungen bland annat Fjäriln vingad syns på Haga. Kungen blir mycket smickrad och knyter Bellman allt närmare sig. Han får bland annat uppdraget att vid ett speciellt tillfälle hålla bönderna i riksdagen på gott humör. Det klara han perfekt.
Under kriget mot ryssarna 1788 till 1790, blir Bellman hovets krigsskildrare och skriver visor, så att folk ibland brister i gråt när de hör hur deras tappra soldater stupar.
Han spelar också med i de skadespel som kungen sätter upp och själv deltar i.
Under den här tiden blir Bellman förälskad i Lovisa Grönlund. Han skriver vackra visor till den sjutton år yngre skönheten, som besvarar hens känslor och de gifter sig. I det långa och oftast trygga äktenskapet föds fyra pojkar, varav tre överlever.
Den 27 april 1781 föds Carl Mickaels och Lovisas första barn, Gustav. Det är god tid för deras familj eftersom Bellman gör succé som aktör i olika spektakel på Slottet. Men hans skulder får som resultat ett antal lag sökningar mot honom.
1785 föds den andra son, Elis. Efter två år föds Carl, men samma år dör Elis. Det är mycket sorglig tid i Bellmans hem därför skriver han vaggvisan "Lilla Charles, sof sött i frid".
År 1790 blev Lovisa sjuk i samband med en ny graviditet. Hon blir sängliggande i fyra månader. Bellman verkar nu ägna sig åt ett ganska intensivt uteliv. Bland annat var han ofta sedd på fester hemma hos Sergel och hos Helena Quiding på Heleneberg. Parets sista son föds i oktober.
Samma år 1790 kommer Bellmans första samling visor ut, Fredmans Epistlar. Kellgren, som ändrat åsikt om Bellman och nu ser storheten i hans texter, skriver förordet till boken
En ljuspunkt blir när han får ta emot priset för årets bästa bok av Svenska Akademien i januari 1791. Ledamöterna försökte hitta en annan kandidat, till och med frågat kungen om de får ändra reglerna, men han gick inte på det så priset går till Bellman.
Genom hela sitt liv spenderar Bellman mer än han tjänar, samtidigt är han mycket snäll och generös till de andra människorna. Han bjuder ofta sina vänner på mat och dricker som i sin tur frågar honom om att han skulle kunna låna ut … lite.
Alltså när kungen dör förlorar Bellman de pengarna han hade fått från hovet. Samtidigt sjunker hans hälsa mycket kraftigt. Han får gikt som leder till svårigheter att gå. Men nu är det dags att betala sina skulder tillbaka… han blir häktad helt enkelt. Fukten, kylan och den dåliga maten i fängelse gör att han snabbt blir sämre.
Efter två och en halv månad lyckas hans vänner att ta ut honom, men nu är han ännu värre. Ändå sätter han igång med att skriva ett teaterstycke – Uppbördsstämman.
Några månader sedan, i början av februari 1795 dör han så lugnt och stilla….


VERKEN

Bellman visar tidigt att han är språkbegåvad, och därför får han en lärare som hjälper honom satsa mer på detta. Det första han gjorde, var att översätta en rad religiösa böcker från tyska och franska till svenska. 1758, när han är omkring sjutton år, ger han ut en anonym dikt vid namn ”Tankar om flickors ostadighet” där han tar upp och diskuterar överklassflickors svaghet för lyx och deras ytlighet. Två år senare ger han ut en dikt som heter ”Månan”. Den speglar livet på jorden, och jämför med livet på månen. Redan tidigt kan man se att han börjar skriva satiriskt.
När hans föräldrar dör 1765, så börjar han skriva texter som driver med kristendomen och bibeln. Han skriver ihop supvisor och bibelhistorier, där han får männen i bibeln att framstå som fyllon. Dessa texter blev väldigt populära och spreds fort, men kyrkan gillade inte detta, och började därför 1768 att försöka samla ihop dessa texter. Detta lyckades inte.

Fredmans Epistlar & Sånger:
Detta är en samling sånger som Bellman skrev från 1760-talet och framåt till sin död 1795. De skrevs till kända melodier från t.ex. operor eller folkmusik, men Bellman var den som skapade texten. Dessa sånger kretsar runt de områden som ansågs vara fint att lära sig på den tiden, nämligen bibeln och antiken (självklart skrev Bellman på sitt eget sätt, vilket gjorde att han i själva verket
drev med bibeln i sina texter). Fredmans Epistlar innehåller främst sånger om livet i Stockholm, medan Fredmans sånger innehåller många av de ”övriga” verken, de har alltså inget speciellt tema utan innehåller sånger om döden och bibelparodier. Den kända sången ”Gubben Noak” ingick i dessa verk, en låt som man känner igen även i nutiden.

Tillfällesdiktning:
Många av Bellmans dikter är gjorda enbart för speciella tillfällen. Då är dikten tillägnad en specifik person, t.ex. vid födelsedagar, bröllop, födslar och begravningar men även dikter tillägnade kungen och kungahuset. Ungefär en tredjedel av alla hans verk är dikter skrivna för speciella tillfällen.

Bacchi Orden:
När skymningen föll kunde man hitta Bellman på en krog, i full färd att uppträda med sina kända sånger och dikter till folkets stora förtjusning. En krog där han höll till mycket, var en plats som ägdes av en av hans goda vänner. Där höll Bellman föreställningar som varade hela kvällar. På denna tid var det mycket populärt med olika typer av sällskap, Bellman tillhörde själv några stycken. Därför skapade Bellman en egen order vid namn Bacchi Orden, där han helt enkelt drev med alla sällskapen. Man fick bara vara med om man hittats stupfull på gatan två gånger eller mer, och ritualen för att ”dubbas” till medlem gick till som i alla andra sällskap. Medlemmarna i denna orden var Stockholms värsta a-lagare, och alla fick de nya namn då de blev medlemmar i sällskapet (och på så sätt ”adlade”).









SLUTSATS:

Vi tycker att det har varit väldigt intressant att jobba med Bellman, tidigare har man bara hört om honom i "Bellmanhistorier" men man har aldrig på riktigt vetat vem han egentligen var. Det har också varit intressant att arbeta med en författare som levde för 250 år sedan, eftersom samhället såg så olika ut vårt på den tiden. Allting var helt annorlunda emot vad vi känner igen det som, hela Stockholm var katastrofalt, till exempel. Det har inte varit speciellt svårt att finna fakta om honom, eftersom det till exempel finns en sida på internet gjord av Bellmanssällskapet, och informationen om honom har legat på samma nivå, det har aldrig varit svårtydligt på något sätt (förutom gamla ord i hans dikter). I hans dikter och sånger använder han ord och uttryck som är typiska för 1700-talet, så dikterna kan ibland vara en aning svåra att förstå, men samtidigt är det intressant att få en inblick i det gamla språket.



KÄLLOR**
1. BOK Svenska litteratur under tusen år. Rune Fröroth, Almqvist & Wiksell.
2. BOK Magasinet svenska författare
3. BOK Litteratur Historia.
4. Svenska författare. Rolf &Lilian Falkenland.
5. BOK Nationalencyklopedin
6. www./bellman.org/
7. www.bellma.net
8. www.youtube.com