Bokrecension: Under Tiden av Veronica Carlsson
Boken heter Under tiden och är skriven av Göran Tunström. Det är en självbiografi där det står om några om hans upplevelser men mestadels hans tankar och funderingar, därför är det en självbiografi. I boken så utspelar sig Göran sig på olika platser som: Sigtuna, Sunne, Koster, Kalvö i Sverige, Annarstapi, Reykjavik i Island och Paris i Frankrike. Han beskriver inte miljön så mycket utan skriver mestadels det han tänker på vid den platsen. Boken är skriven i nutid, det märker man på hur han skriver och jag misstänker nästan att han satt och skrev ned sina tankar och funderingar på plats, just då när han tänkte tankarna och att det är just därför det är skrivet i nutid. Boken handlar som sagt om Göran Tunström, om hans tankar och funderingar. Det är mycket funderingar om själva livet, om döden, om allt som i princip går att fundera över. Han funderar mycket och tänker ännu mer och han har nog mycket i huvudet och skriver därför ner dem i boken. Det kanske är en sorts form av lättnad att få dela med sig av tankarna, att det inte längre bara är han som får fundera över det utan att alla andra tar del av det. Ibland i boken så skriver han om sin fru, Lena. Lena är mycket intresserad av antikviteter och konsten. Det beskriver i alla fall han när de är och reser i Paris. Men det är väl inte så konstigt med tanke på att hon är konstnär.

Boken är väldigt svårläst. Det är långa och svårskrivna beskrivningar och språket är en aning gammeldags. Några meningar i boken lyder: Svarta regnvåta grenar. På en enda av dem: sju vita blommor. Resten har upphört. Plommonträdet var fel beskuret. Det bar allt för rikligt med frukt och klövs mitt itu efter tjugo år av välsignelse. Texten är väldigt beskrivande och texten blir nästan som hopsatta dikter eller poesi. Man märker inga tecken på dialekter i boken men texten är en aning gammeldags och det kan vara svårt att förstå. Men det kan också ha att göra med att det mesta är tankar och då kan det vara svårt att förstå sig på dem, vad han menar. Eftersom att det är mycket av hans tankar nedskrivna så är det inte mycket till dialoger i boken. Det finns dialoger på ett antal ställen men ytterst få. Han skriver med dialoger om han träffar på någon eller om han har en intressant dialog med någon. Då skriver han ner dem. Man påverkas inte så mycket. Boken är inte som en berättelse utan mer som en bok full med tankar och då är det inte ett sådant stort behov av dialoger. Man blir snarare förvånad om man ser en dialog, eller snarare man reagerar över det. På ett bra eller dåligt sätt kan bara läsaren avgöra men själv tycker jag att det är bra för då händer det någonting "nytt" i boken eftersom att det inte är så vanligt. Om man ska sammanfatta det så är texten väldigt svårläst och den rekommenderas bara till läsvana personer. För språket är som sagt gammeldags och komplicerat med sina beskrivningar och utryck.

Jag tycker inte om boken. Jag är inte så värst läs van av mig heller men jag har svårt för att kunna sätta mig in i och förstå hans tankar. Eftersom att boken innehåller mestadels tankar så blir den svårläst och man tröttnar snabbt på den. Till exempel meningarna som jag nämnde förut: Svarta regnvåta grenar. På en enda av dem: sju vita blommor. Resten har upphört. Plommonträdet var fel beskuret. Det bar allt för rikligt med frukt och klövs mitt itu efter tjugo år av välsignelse. Det blir så långt och invecklat och i den här boken så finns det mycket invecklade och mycket beskrivande meningar och sådana meningar orkar i varje fall inte jag läsa. Det blir för mycket helt enkelt. Boken innehåller inte heller någon handling, det handlar i princip om honom och hans tankar och inte mer än så. Så den blir långtråkig när det inte händer något. Men smaken är olika. Jag är en person som vill läsa spännande böcker där det händer saker i. Vilket det inte gör i den här. Nu var det mycket negativt men det positiva är att boken innehåller tankar som kanske andra också tänker på eller får chansen att tänka över och kunna sätta sig in i hans perspektiv. Andra kanske känner igen sig eller kanske börjar fundera över det och ta del av det. Det kan också säkert påverka folk över deras syn över samhället, livet, döden och andra områden som hans tankar kretsar om. Boken är en sådan bok som man antingen älskar eller hatar. Det beror på hur mycket man förstår av den.